En avslutad säsong och karriär

Sommaren 2007 blev min sista som friidrottare på elitnivå. Efter att ha tränat friidrott i 16 år känns det faktiskt bra att lägga skorna på hyllan med en mycket fin sista säsong. Jag hoppades på att denna sommar skulle ge mig ett nytt personligt rekord och klubbrekord men riktigt så bra blev det inte. Jag lyckades att få en mycket jämn säsong men lyckades inte riktigt få till det där lilla extra. Det som jag lyckades med var att vinna SM-guld och avsluta med Finnkampsseger samt att knipa några riktigt bra skalper under sommaren
. Jag slog tjejer som gjort betydligt mycket bättre tider än mig, det kändes gott!

Nu när jag inte kommer att vara med på löparbanan mer har jag otroligt många att tacka för mina framgångar. Först mina sponsorer Triolab AB, New Balance Sweden, Fysiken, Contacta Eye Wear, Svenska Friidrottsförbundet, Göteborgs Friidrottsförbund, Hemmalaget och min klubb Mölndals AIK

FOLLOW-UPnocturnal or early morning erections; and his ability to viagra generic.

.

Självklart vill jag tacka mina tränare under åren 1991-2007 . Stefan Rönnäs som var min ungdoms-, junior- och seniortränare
. Du trodde alltid att jag skulle lyckas men vi ville inte ta några risker för tidigt och det verkade vara ett mycket bra drag med tanke på hur skör min kropp varit..
. Annika Dahlgren som kom in i min träning när jag blivit junior
. I början drog vi inte alltid helt jämnt men med åren har jag uppskattat all din hjälp oerhört mycket, inte minst under mina skadeår då du fanns hos mig vid poolkanten. (Utan den hjälpen är det inte säkert att jag fortsatt så länge som till 2007). När jag väl blivit senior och behövde lite nytt och tuffare fick jag hjälp av Lars Jönsson. Din träning visade sig var perfekt för att jag skulle ta steget upp till toppen. Det var inte alltid roligt (även om jag måste säga att jag konstigt nog gillar att köra tuffa intervallpass i regn och rusk!) men för att nå toppen måste kroppen göra ont, ibland köra pass som känns omöjliga men efter dessa kände jag mig bara så nöjd. Den där känslan är något som jag tror att jag kommer att sakna, att vara helt slut i kroppen men samtidigt supernöjd. Nu får jag försöka uppnå det själv och kanske kan jag få vara med på några sådana pass med unga, lovande friidrottare?!
Om du vill läsa lite mer om mitt friidrottande liv är det bara att gå in på fliken ”friidrott”.

| Skrivet måndag 1 oktober 2007 kl. 19:51

Lämna en kommentar